Effekter av miljögifter på däggdjur, fåglar och fiskar i akvatiska miljöer : Kunskapsläge och forskningsbehov Reviderad utgåva 2

• Format: Report
• Language: Swedish
• Published: Stockholm 2008
• Subjects: Environmental Sciences; Miljövetenskap; Bottniska Viken; Kring; Peka; Viken; sillgrissla; Vikare
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-9548

Föreliggande rapport utgör ett underlag i Naturvårdsverkets uppdrag att sammanfatta dagens kunskap om möjliga effekter av persistenta miljögifter på bestånd av fiskar, fåglar och däggdjur i marina och limniska miljöer. I uppdraget ingick också att identifiera kunskapsluckor och ge förslag till ytterligare forskningsinsatser inom området. Rapporten redovisar kunskapsläget avseende historiska och aktuella effekter av miljögifter på fiskar, fåglar och däggdjur i svenska akvatiska miljöer. I Sverige finns en omfattande nationell och regional miljöövervakning i marina och limniska miljöer. Inom miljöövervakningen följs haltutvecklingen för ett antal utvalda metaller och organiska miljögifter i organismer som har samlats in i områden som ligger relativt långt ifrån kända punktkällor. Förutom halter registreras också patologiska förändringar och biologiska variabler i vissa arter, främst i marin miljö. I rapporten redovisas miljögiftshalter och effekter som man funnit inom miljöövervakningen men även från fristående undersökningar och forskningsprojekt. En rad omvärldsfaktorer påverkar djurpopulationers utveckling och det är därför mycket svårt att koppla observerade populationsförändringar hos olika arter till miljögiftspåverkan. Endast i ett fåtal fall har det i rapporten varit möjligt att med någorlunda säkerhet dra slutsatsen att miljögifter har orsakat de observerade effekterna på populationsnivå. Det är också oftast svårt att peka ut ett enskilt miljögift som orsak till de observerade effekterna. Det är mer troligt att det är blandningar av ett stort antal giftiga ämnen som gemensamt leder till de effekter som registrerats. Vissa biologiska effekter som redovisas i rapporten har bara påvisats i närområdet av en punktkälla och det är i flera fall oklart hur geografiskt spridda och allvarliga effekterna är. Sedan 1970-talet har spridningen av giftiga metaller och organiska miljögifter begränsats kraftigt. De åtgärder som vidtagits har haft en positiv effekt och har resulterat i successivt minskande koncentrationer av flera metaller och klassiska organiska miljögifter i fiskar och andra vattenlevande organismer i våra havsområden, sjöar och vattendrag. Bland metallerna utgör kadmium och kvicksilver undantag. Kadmiumhalterna i Östersjöfisk är lika höga som i början av 1980-talet medan kvicksilverhalterna inte visar någon entydig sänkning i flera sjöar, utan till och med ökar i vissa skogssjöar. För de klassiska organiska miljögifterna DDT och PCB, liksom för en del andra halogenerade organiska föreningar, har kraftiga minskningar av halterna i biota observerats sedan 1970-talet. Halterna av dioxiner minskar dock inte sedan mitten av 1980-talet vare sig i sillgrissleägg från Stora Karlsö eller i strömming från flera olika lokaler. Dessutom uppvisar det bromerade flamskyddsmedlet HBCD och olika perfluorerade ämnen (t.ex. PFOS) oroande ökningar av halterna hos flera arter. Exempelvis har koncentrationerna av ett 20-tal perfluorerade ämnen ökat med mellan 7 och 32 % årligen i svenska uttrar sedan början av 1970-talet. Den omfattande spridningen av organiska tennföreningar och dessa föreningars höga halter i sediment i svenska havs- och kustområden är också oroande, liksom den ständiga och diffusa tillförsel av PAHer som sker till vattenmiljön i urbaniserade områden. Det finns också nya möjliga problemämnen som läkemedel och nanomaterial där kunskapen om spridning och eventuella toxiska effekter är mycket begränsad. De effekter som man i mitten av 1980-talet fann hos fiskar i närområdet till pappersmassaindustrier som använde klorgasblekning utgör ett av de tydligaste exemplen på hur industriella aktiviteter har påverkat organismer på både individoch populationsnivå i en recipient i Sverige. Fiskarna uppvisade bl.a. förstorade levrar, kraftig ökning av EROD-aktiviteten, hämmad tillväxt av könsorganen, sänkta nivåer av könshormoner, fenskador, skelettförändringar och deformerade käkben. De komplexa utsläppen orsakade också försämrad fiskyngelproduktion och lägre antal vuxna fiskar. De flesta effekterna i recipienter från skogsindustrierna har minskat kraftigt eller försvunnit, men fortfarande finns t.ex. tecken på hormonella störningar på fisk av kemiska ämnen i avloppsvattnen. Undersökningar har även genomförts för att påvisa vilka effekter som enskilda metaller och komplexa metallutsläpp kan ha på fisk. Fältstudier genomfördes under 1980-talet i recipienten för Rönnskärsverken och i sjöar som kontaminerats av luftburna metaller från denna industri. Abborrar som exponerats för metallutsläppen hade nedsatt immunförsvar, jonbalansstörningar och hämmad aktivitet av enzymet ALA-D i blodet. Dessutom uppvisade många hornsimpor i recipienten ryggradsskador. I laboratorieförsök med ett ”artificiellt avloppsvatten” från Rönnskärsverken kunde flera av de effekter som hade observerats i recipienten och i de kontaminerade sjöarna konfirmeras. De kraftiga utsläppsreduktioner som därefter skett vid fabriken har sannolikt eliminerat merparten av nämnda effekter. Senare års studier har bl.a. påvisat toxiska effekter hos fiskar i sjön Molnbyggen, i vattnen kring Stockholm och i ån Viskan. Dessutom har den marina kustfiskövervakningen i referensområdet Kvädöfjärden visat att abborrarna sedan slutet av 1980-talet har en successivt ökande EROD-aktivitet i levern, minskande gonadstorlek och stigande kloridkoncentration i blodet. Äggskalsförtunning har påvisats hos flera fågelarter i akvatiska miljöer i Sverige och effekten har i en del fall påverkat populationsutvecklingen hos arten. Det finns en stark koppling mellan DDE-belastning och skalförtunning. Inom miljöövervakningen mäts skaltjockleken hos sillgrissleägg från Stora Karlsö och efter en ökande trend sedan början av 1980-talet ligger nu skaltjockleken ungefär på bakgrundsnivån. Hos havsörnen var häckningsresultatet längs Östersjökusten mycket dåligt under 1970-talet. Från början av 1980-talet och in på 1990-talet har det stadigt förbättrats men är fortfarande något sämre än före 1950. Kullstorleken är fortfarande mindre än den var innan 1950-talet och skillnaden beror främst på att kullarna i södra Bottenhavet är små. Under perioden 1993 – 2006 var det fyra gånger vanligare att det fanns döda ägg i havsörnsbon i södra Bottenhavet än i bon i övriga Bottniska Viken och i Egentliga Östersjön. Hälsotillståndet hos sälarna i Östersjön har undersökts sedan 1973 och hos både gråsäl och vikare har obduktioner visat att sälarna lidit av ett sjukdomskomplex som var utbrett under 1970-talet och i början av 1980-talet. Exempelvis var förträngningar (stenoser och ocklusioner) i livmoderhornen, kloskador, samt förändringar i njurar och binjurar vanligt förekommande. Förekomsten av dessa skador har minskat från mitten av 1980-talet men förträngningar i livmoderhornen förekommer fortfarande hos vikare. Oroande tecken när det gäller sälarnas hälsa är också att tarmsår fortfarande förekommer i hög frekvens hos gråsäl och att späcktjockleken hos juvenila gråsälar har minskat under 2000-talet. Även hos strömming och sillgrissla har man funnit minskade fettnivåer under senare år. Ett antal kunskapsluckor och områden som behöver beforskas har identifierats i rapporten. Det finns ett behov av forskning för att utveckla nya biomarkörer och för att ge kunskap om vad en effekt på biomarkörnivå betyder för individens hälsa och vilken effekt som kan förväntas på populationsnivån. Den nuvarande miljöövervakningen behöver kompletteras och utvecklas, exempelvis genom effektmätningar i limniska bakgrundsmiljöer och i belastade områden både i marina och limniska miljöer. Forskning krävs för att finna orsakerna till de oförklarade effekter som har påvisats inom miljöövervakningen, som hormonstörningar hos fisk i recipienter från skogsindustrier och utanför avloppsreningsverk, förändringar i gonadstorlek och ökade EROD-aktiviteter hos kustfisk i Östersjön, dålig havsörnsreproduktion i södra Bottenhavet och hög frekvens tarmsår hos Östersjöns gråsälar. Ytterligare forskning behövs också kring ett antal enskilda föreningars och komplexa blandningars spridning och biologiska effekter. Orsakerna till sänkta fetthalter hos strömming, sillgrissla och sälar i Östersjön behöver klargöras, liksom vad som ligger bakom M74 hos lax i Östersjön och den överdödlighet som under senare år har rapporterats bland trutar och andra sjöfåglar.