Åtgärdsprogram för hotade arter på asp i Norrland2010–2014 : Aspbarkgnagare, (Xyletinus tremulicola) Karelsk barkfluga, (Xylomya czekanovskii) Liten aspgelélav, (Collema curtisporum)

• Format: Report
• Language: Swedish
• Published: Stockholm 2010
• Subjects: Environmental Sciences; Miljövetenskap; Skogar; Synes; Västra; karelsk; karelsk*
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-9533

Aspbarkgnagare, karelsk barkfluga och liten aspgelélav är alla helt beroende av asprik skog och har en nordlig utbredning i landet. Aspbarkgnagaren förekommer från Uppsala och Stockholms län, där den sannolikt har sina största populationer, upp till Norrbottens län. Karelsk barkfluga är enbart är känd från två lokaler i sydöstra Norrbottens län. Liten aspgelélav förekommer från norra Gävleborgs län och norrut med de absolut starkaste förekomsterna i Norrbottens län. Sverige har huvuddelen av den kända globala populationen av aspbarkgnagare och liten aspgelélav. Karelsk barkfluga har något fler kända förekomster i östra Finland och västra Ryssland än i Sverige. De tre arterna är hotade av att mängden äldre asprik skog minskat i skogslandskapet under det senaste seklet samt att aspskogar inte förnyas i tillräcklig grad. De fyra främsta anledningarna till detta är att storskaliga bränder (vilka gynnar aspens föryngring) har upphört, att skogsbruket har missgynnat aspen under lång tid, att bete från vilt hindrar aspens föryngring, samt att aspen minskar i befintliga bestånd genom en naturlig succession. Aspbarkgnagare och liten aspgelélav är gynnade av solexponerade respektive måttligt beskuggade aspar med en särskild barkstruktur medan karelsk barkfluga gynnas av stora mängder död ved i slutna bestånd. Asprika skogar som uppkommer på igenväxande jordbruksmark är till synes olämpliga för arterna.Åtgärder för att gynna arterna kräver ett omfattande naturvårdsarbete som drivs i samarbete mellan olika markägare. Särskilt åtgärder i den brukade skogen är centrala för att naturvärden knutna till asp ska kunna bevaras. Naturvårdsåtgärder bör ske koncentrerat i större (2500 till 10000 ha) skogslandskap med förekomster av arterna och förutsättningar att skapa nya lämpliga asprika bestånd. Detta görs lämpligen i utvalda asprika värdetrakter (asptrakter) i vilka åtgärdsprogrammets arter har kända förekomster och landskapet är rikt på asp. Aspens utbredning bör kartläggas i utvalda asptrakter och eventuella framtida brister i ...