Åtgärdsprogram för kungsörn, 2011–2015 : (Aquila chrysaetos)

• Format: Report
• Language: Swedish
• Published: Stockholm 2011
• Subjects: Environmental Sciences; Miljövetenskap; Paren’; Aquila chrysaetos; kungsörn
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-9394

ungsörn, Aquila chrysaetos, har sin huvudsakliga svenska utbredning i Norrland där närmare 90 % av populationen finns. I övriga landet är förekomsten utspridd och gles, med undantag av Skåne och på Gotland. Under 1800-talet och i början av 1900-talet pågick en omfattande förföljelse av kungsörn och arten var nära att utrotas från den svenska faunan. Arten fridlystes 1924 och beståndet har därefter sakta börjat återhämta sig i antal och återetablerade områden. Kungsörn jagar i huvudsak medelstora däggdjur och fåglar, men arten livnär sig också i stor utsträckning på as. Ibland kan kungsörn döda renkalvar och tamdjur som lamm och hundar – vilket tillsammans med kungsörnens predation på jaktbart vilt kan utgöra en konfliktsituation med människan. Ett ersättningssystem har inrättats för att ersätta de ekonomiska förluster djurägare drabbas av på grund av kungsörn. Kungsörn är känslig för störning och behöver tillgång till ostörda områden med lämplig livsmiljö. Kungsörn bygger stora risbon i träd eller på klipphyllor. Boträden är oftast betydligt äldre än den trädålder som skogsbruket vanligen slutavverkar vid. Paren har alternativa boplatser inom sitt revir. Samma bon och revir utnyttjas ofta under lång tid, generation efter generation av örnar, vilket gör att uppgifter om boplatser är särskilt känslig information. Detaljerad information om förekomster måste därför hanteras på ett ansvarsfullt och långsiktigt tryggt sätt för att undvika mänsklig störning och förföljelse. Kungsörn är en långlivad art men har en långsam fortplantning vilket gör den sårbar för ökad dödlighet och särskilt för vuxna individer. Det finns 500 kända par men under ett år påbörjar bara drygt 400 par häckning och endast cirka 40 % av dessa är lyckade. Vädersituationen och bytestillgången har stor betydelse för häckningsutfallet, som kan variera stort mellan år. Kungsörnen bedöms inte ha en långsiktigt livskraftig population i Sverige. Skälen till det är otillräcklig populationsstorlek, dålig häckningsframgång och förekomst av flera allvarliga ...