Regional strategi för naturvårdsbränning i skyddade områden Gävleborgs län : Gävleborgs län

• Main Author: Lindhagen, Amelie
• Format: Report
• Language: Swedish
• Published: Länsstyrelsen Gävleborg 2009
• Subjects: Naturvårdsbränning; skyddade områden; Environmental Sciences; Miljövetenskap; Ecology; Ekologi; Botany; Botanik; Kring; Branden; Brann; Storvik; Finnmark
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-7420

Länsstyrelsen har som ett led i arbetet att upprätta gynnsam bevarandestatus för brandpräglade naturtyper och arter utarbetat denna strategi för naturvårdsbränning i skyddade områden. Skogsbränder är en naturlig ekologisk process som haft stor inverkan på skogens utformning. Brandhistoriska studier visar på att bränder varit ett återkommande störningsmoment i skoglandskapet. I dag brinner bara ca 0,01 % av den skogsareal som brann årligen historiskt sett. Många av skogens arter har anpassat sig efter den naturliga brandstörningen och de strukturer som skapas av branden, såsom solöppna tallskogar, god tillgång på bränd död ved, bränd mark och stora mängder lövträd. När branden uteblir växer de brandpräglade tallskogarna igen och blir allt mer grandominerade. Många brandgynnade arter får svårt att överleva i denna miljö. Brandhistoriska studier i Gävleborgs län visar på att de brunnit i genomsnitt med 40 års mellanrum i skogarna med ett möjligt undantag i Orsa finnmarks myrrika landskap. Där kan ett något längre brandintervall skönjas med ca 70 år mellan bränderna. De täta brandintervallen indikerar att bränderna troligtvis var ganska lågintensiva och lämnade stora delar av trädskiktet intakt. Ett 50-tal rödlistade brandgynnade arter har återfunnits i Gävleborgs län sedan 1980. Tre områden som utmärker sig som speciellt viktiga för brandgynnade insekter är Orsa Finnmark, Norra Hälsingland och ett mindre område kring järnvägsträckan Storvik-Hofors. Andra brandgynnade miljöer värda att omnämna är länets många mosippelokaler och lövbränneområden. Nedre Dalälven utmärker sig då detta område är av nationell betydelse för bevarande av den vitryggiga hackspetten som gynnas av stora mängder löv och bränd död ved. Länsstyrelsen har i och med denna strategi delat in skyddade områden utifrån deras förutsättningar för naturvårdbränning. För att optimera nyttan med naturvårdsbränningar har tio bränningslandskap pekats ut. En geografisk koncentration av bränningarna ökar chansen för brandgynnade insekter att sprida sig mellan ...