Fågelinventeringar i Norrbottens län 1981-1996 inom Naturvårdsverketsmiljökvalitetsprogram (PMK)

• Main Author: Svensson, Sören
• Format: Report
• Language: Swedish
• Published: 2011
• Subjects: Abisko; Sorsele
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-1822

Inom ramen för naturvårdsverkets program för miljökvalitetsövervakning (PMK) genomfördes fågelinventeringar i Norrbottens län åren 1981–1996. Tre s.k. referensområden låg helt inom (Abisko, Muddus och Reivo) och ett fjärde (Sorsele) berörde delvis länet. Inventeringarna bedrevs dels med punkt- och linjetaxeringar (s.k. milrutter) över större områden, dels med revirkartering i mindre provytor. Antalet milrutter var femton i Abisko, nitton i Muddus, åtta i Reivo och sexton i Sorsele. Milrutter inventerades i Abisko 1981–1995, i Muddus 1983–1984 och 1994–1995, i Reivo 1987–1994 och i Sorsele 1982–1984. Det sammanlagda antalet inventerade mil var 129 i Abisko, 55 i Muddus, 54 i Reivo och 45 i Sorsele. Antalet provytor var tre i Abisko, två i Muddus samt en vardera i Reivo och Sorsele. De inventerades ungefär samma år som milrutterna. Materialet från Abisko, som omfattar björkskog, kalfjäll och myrmark, är stort och av hög kvalitet och utgör en utmärkt bas för jämförelse vid en eventuell återinventering. Materialen från Muddus, Reivo och Sorsele, områden som domineras av barrskog och myrmark, är mindre bra eftersom antalet rutter och år med inventeringar är färre. Tillsammans representerar emellertid dessa tre områden ett stort stickprov om 43 olika rutter, en period om fjorton år och totalt 154 inventerade mil. Såväl tätheter som artsammansättning var inbördes lika i de tre områdena i skogslandet och de kan tillsammans betraktas som ett homogent stickprov i Norrlands inre skogsland. Vid en återinventering bör därför de tre områdena tillsammans utgöra jämförelsematerialet. Förändringar i fågelfaunan kunde med tillförsikt endast analyseras med det mångåriga materialet från Abisko. Där skedde en svag men signifikant nedgång av både artantal och antalet fåglar. I Muddus och Reivo var också negativa förändringar fler än positiva. Totalbilden för länet verkar således ha varit negativ under perioden, vilket innebär att fågelfaunans utveckling Norrland liknade den i södra Sverige under samma period. I Muddus gjordes en ...