| Summary: | Syftet med denna studie var att bidra med en kompletterande bild till den redan existerande forskningen om faktorer som bidrar till god samverkan genom att undersöka vad pedagoger gjort, lärt sig och kommer ta med sig för strategier i arbetet med samverkan mellan hem och förskola under Covid-19’s pandemi. Studien är kvalitativ och utfördes genom att intervjua 12 pedagoger från förskolor från två kommuner i norra Sverige. Uppsatsen utgår från samverkansteori präglad av tamburkontakt. Resultatet visade olika faktorer som bidrar till en god samverkan, Covid-19’s påverkan på samverkan, strategier som bidrar till en god samverkan och lärdomar som kan gynna samverkan. Den fysiska kontaktens relevans för samverkan är genomgående från forskning som presenteras och från utsagor från intervjuade pedagoger. Digitalitet är något samtliga pedagoger använt som strategi för att komplettera bristen av fysisk kontakt med vårdnadshavare som även är en lärdom de kommer fortsätta använda mer av i arbetet med samverkan i framtiden kompletterat med den dagliga fysiska kontakten. Slutligen diskuteras och problematiseras konstruktionen av större förskolor och dess innebörd för samverkan då uppfattningen av Covid-19’s påverkan för samverkan varierar starkt. På förskolor med gemensamma utrymmen uppfattas samverkan påverkats negativt av restriktioner medan på förskolor med enskilda utrymmen positivt. Betyg i Ladok 2022-06-05.
|
|---|