Öppna prioriteringar inom omvårdnad : ett samarbetsprojekt med SSF och Vårdförbundet

• Main Author: Jacobsson, Catrine
• Format: Report
• Language: Swedish
• Published: Östergötlands Läns Landsting 2006
• Subjects: Health priorites; Nursing care; Gällivare
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-122823

Prioriteringar har alltid gjorts och görs hela tiden på olika nivåer i vården. Alla vårdprofessioner påverkar hur vårdens samlade resurser fördelas och hur väl man tillgodoser patientens behov. Ett antal intervjustudier har visat att grunderna varierar för ställningstagande vad gäller vårdens innehåll samt att vårdpersonal i liten utsträckning är delaktiga i diskussioner och dialog i frågor som rör prioriteringar på olika nivåer inom hälso- och sjukvård. För att kunna fånga vårdtagarens alla behov krävs att allas kompetens tillvaratas. Detta utgör viktiga utgångspunkter för detta metodförsök att pröva en nationellt utvecklad arbetsmodell för öppna vertikala prioriteringar av omvårdnadsinsatser i samband med stroke. Inom detta diagnosområde finns också ett gediget nationellt kunskapsstöd för vårdens innehåll både vad gäller medicinska insatser samt omvårdnads- och rehabiliteringsinsatser. Under 2005 har PrioriteringsCentrum i samarbete med Svensk sjuksköterskeförening (SSF) och Vårdförbundet drivit ett samarbetsprojekt som syftat till: Att pröva om den arbetsmodell för prioriteringar som tagit form i Sverige idag är möjlig att tillämpa inom omvårdnad vid stroke. Att bidra till en utveckling av en arbetsmodell som kan omfatta vårdens alla professioner, tillgodose vårdtagarens behov samt gynna gränsöverskridande prioriteringsdiskussioner tillsammans med administratörer och politiker. Med utgångspunkt i en arbetsmodell som rekommenderas av Svenska Läkaresällskapet, tillämpas i Socialstyrelsens arbete och ett tidigare pilotprojekt inom strokeomvårdnad har tre strokeenheter i Sverige (Gällivare sjukhus, Södersjukhuset och Norrlands universitetssjukhus) diskuterat och prövat rangordning av kombinationen hälsotillstånd/insatser inom omvårdnadens ansvarsområde vid stroke. Totalt har 16 personer ingått i de tre arbetsgrupperna (sjuksköterskor och undersköterskor) och antalet möten i arbetsgrupperna har varierat mellan fem till tio. Varje enhet har sina specifika förutsättningar men utgångspunkterna har varit gemensamma. Övergripande visar försöket att arbetsmodellen med rangordning av hälsotillstånd/insats gett god vägledning för konkreta diskussioner om prioriteringar. Det visar också att arbete med öppna prioriteringar kan vara ett stöd för att tydliggöra och beskriva omvårdnadsinsatser och ett gemensamt förhållningssätt inom omvårdnad. Samstämmigt uttrycktes från arbetsgrupperna att det inte är rangordningen av omvårdnadsinsatser som är det primära resultatet av projektet utan processen med de resonemang och samtal som förts i grupperna om prioritering, rangordning och omvårdnad. Deltagarna lyfte också fram betydelsen av att känna till andra professioners prioriteringar för att fånga patienternas alla behov. Resultatet av arbetsgruppernas diskussion utifrån arbetsmodellen har strukturerats i två huvudområden; Erfarenheter av processen som arbetsgrupperna genomgått lyftes som det mest betydelsefulla resultatet och kan sammanfattas i;utmanande men möjligtstöd för ställningstaganden Arbetsmodellen - ett verktyg för att lyfta fram och diskutera vardagliga prioriteringar. Arbetsmodellen tydliggör också insatser som görs på oklar grund, bristen på vetenskapligt underlag och att prioriteringsarbetet utifrån arbetsmodellen tydligt visar behovet av att omvårdnadspersonal har god kunskap om aktuell forskning inom strokeområdet Grunderna i arbetsmodellen och framförallt försöken att rangordna kombinationen hälsotillstånd/insats har väckt många frågor: vad gör vi och på vilka grunder? vad innebär hälsa/ohälsa? ur vilken utgångspunkt värderas svårighetsgrad? hur ska effekter i form av patientnytta bedömas vad innebär erfarenhetsbaserad kunskap? Metodförsöket lyfter tydligt fram ett antal behov och utvecklingsmöjligheter som utgör viktiga förutsättningar för en öppen dialog. Detta ger möjlighet till större delaktighet för alla vårdprofessioner i frågor som rör prioriteringar inom all vård och omsorg - inte bara inom omvårdnadsområdet. Metodförsöket har pågått under kort tid och svårigheterna med att tolka arbetsmodellens delar tenderade att växa allt eftersom arbetsgrupperna fördjupade sig inom området. En fortsatt utveckling av en gemensam svensk modell för öppna vertikala prioriteringar kräver tid, utbildningsinsatser, professionella och tvärprofessionella metoddiskussioner men framför allt att konkreta exempel på systematiska prioriteringsarbeten påbörjas inom olika vårdverksamheter. Organisationerna SSF och Vårdförbundet planerar nu i första hand att fortsätta stödja konkreta utvecklingsprojekt som prövar arbetsmodellen tvärprofessionellt men också utifrån olika vårdnivåer.