| Summary: | Invasiva arter rubbar balansen av artsamhällen och ekosystem och utgör idag ett av de starkaste hoten mot den globala biodiversiteten. Däggdjurspredatorer hör till de mest destruktiva och mest studerade invasiva arterna. Trots att man länge känt till att invasvia däggdjurspredatorer starkt kan påverka artsamhällen, kvarstår fortfarande flera kunskapsluckor. Försök att redogöra för hur effektivt bekämpningen av invasiva rovdjur gynnar utsatta artsamhällen har gjorts, utan att någon enhetlig slutsats nåtts. Man känner även dåligt till bytesdjurs beteendeekologiska responser på invasiva rovdjur och hur dessa påverkar utfallet av bekämpningsåtgärderna. För att bidra till att besvara dessa frågor, har jag utfört ett avlägsningsexperiment som redogör för hur bekämpningen av de två invasiva däggdjurspredatorerna, minken (Neovison vison) och mårdhunden (Nyctereutes procyonoides), påverkar ejderns (Somateria mollissima) överlevnad, häckningsframgång och häckningssannolikhet. Ejdern är idag utsatt för ett mycket starkt predationstryck av dess huvudsakliga infödda predator, havsörnen (Haliaeetus albicilla) som under de senaste decennierna genomgått en kraftig återhämtning. Detta bidrar till ett intressant utgångsläge för studien eftersom det kan ifrågasättas ifall de invasiva rovdjurens effekter överhuvudtaget är skönjbara i ett sådant predationslandskap. Data för studien har erhållits i samband med en långtidsuppföljning av en ejderpopulation i Tvärminne, Sydvästra Finland samt ett pågående bekämpningsarbete av de invasiva rovdjuren i samma område. Allt data som behandlas är samlat under åren 2011 – 2019. Ejderhonornas mortalitet och häckningsframgång har bestämts i samband med årliga boinventeringar. För att redogöra för ifall en hona häckat eller inte har även en uppföljning av honorna genom hela häckningssäsongen utförts. Resultaten visar att den kontinuerliga rovdjursbekämpningen haft en positiv inverkan på häckande honornas överlevnad, häckningsframgång och på sannolikheten för en individ att häcka. Detta tyder på att långsiktiga och välplanerade bekämpningsåtgärder är ett effektivt verktyg när det kommer till att underlätta utsatta arters återhämtning, även i förhållanden där det naturliga predationstrycket är högt. För att på bästa sätt bevara livskraftiga stammar av markhäckande sjöfåglar i Östersjön, uppmanar jag till långsiktig och omfattande bekämpning av invasiva arter inom hela Östersjöregionen. --- Invasive species are known to cause disturbances in native populations as well as ecosystems and are considered among the foremost drivers of the global loss of biodiversity. Mammalian predators constitute one of the most destructive groups of invasive species and have as such been the subject of extensive research. Although the negative ecological impacts of invasive predators are well documented, knowledge of many subjects related to invasive species management is still lacking. The behavioural responses of prey animals to invasive species removal have hardly been studied as well as the efficacy of invasive predator removal aiming to alleviate predation pressures exerted on native species. To address these open questions, I decided to examine how the removal of two invasive mammalian predators, the American mink (Neovison vison) and the raccoon dog (Nyctereutes procyonoides), has affected the mortality and breeding of the ground-nesting common eider (Somateria mollissima). The common eider is currently exposed to extreme predation pressure as a result of the exceptional recovery of its primary predator, the white-tailed eagle (Haliaeetus albicilla). In such a landscape of high natural predation it can be argued whether the removal of invasive predators will result in any noticeable effect. In this thesis I investigate how a systematic mitigation of two invasive predators has affected the mortality, nesting success and breeding propensity of a prey-species situated at a tipping point regarding future population stability. The data used in this thesis has been acquired from both an ongoing longterm study of the eider population in Tvärminne, SW Finland and an ongoing removal project of the invasive predators in the same area. All data was collected during 2011-2019. In order to determine nesting success and mortality annual visits to all nest sites within the study are were conducted. To determine breeding propensity, females were marked and later monitored at sea in order to assess breeding status. Here, I show that the removal of invasive predators increases the nesting females’ survival, nesting success and likelihood of breeding. The results demonstrate that well-executed management programs provide invaluable aid in conserving an endangered species, even under conditions with high levels of natural predation. I encourage policymakers to implement continuous, large-scale invasive species mitigation efforts in order to conserve biodiversity and maintain ecosystem functioning in the Baltic Sea-area.
|
|---|